Har så smått börjat
skriva ihop en reseberättelse á la Tågluffen. Här är vad jag har åstadkommit än så
länge:
SEPTEMBER 14e
Efter att vi lärt oss hela Swissarmy-kniven av en gubbe på Helsingborg-Helsingör
färjan "Det där är en kabelskärare" delade jag o Frida nattkupé med ett
engelskt par som gav oss lite tuffa tågluffartips om Rom som vi i dåläget inte ens
tänkt åka till.
15e
Framme i Amsterdam. Hittar efter mycket kånkande på mega ryggsäckarna som är helt fel
inställda världens minsta rum med världens minsta dubbelsäng på "super budget
hostel". I priset ingick hår på duschgolvet och att bli hög gratis. Jajamensan det
var bara att ett djupt andetag i den sk receptionen sedan kände man det söta doften
tränga upp i hjärnan som genast började producera ord som jääää peace cooool...
typ. Gick några mil i stan och beundrade dess skönhet, alla fina hus och broar, blommor
och Anne Franks hus. Eftersom detta var första dagen och vi hade sjukt med energi hamnade
vi på van Gogh museet. Där tog det ca tre år innan vi fattade att Still life with
betydde Stilleben. Efter att ha bevittnat när en tant gick rätt in i en glasvägg gick
vi vidare. Kollade löspenisar i Red Light District innan vi åt gott på en Argentinsk
restaurang (Wienerschnitzel, verkligen nationalrätten?). Det ösregnade ute och allt
gående gjorde oss så trötta att vi tidigt somnade under den noppiga filten i vår 120cm
säng.
16e
Upp o hoppa, nu var det Haag som gällde! Först avnjöt vi en varsin yoghurt -som vi
köpt av Dr Bombei- i solen framför Amsterdams fina Centralstation. Åkte tåg och
förundrades över för det första hur fruktansvärt jätte platt Holland är och för
det andra två medresenärer som filmade varandra i tysthet under hela resan... Väl
framme hamnade vi på världens fräschaste Hostel, snyggt dubbelrum med wc/dusch. Vi blev
så kära i rummet att vi efter en dags sightseeing fastnade där hela kvällen. Kanske
var det inte bara rummets fel utan även vinflaskornas påverkan som var så att säga
över förväntan för vissa av oss. Vi fick dock känna på Haags "high life"
redan på dagen. Tänkte slippa den stora trafikerade vägen så vi vek av in på en
sidogata. Ganska snabbt märker vi att vi är de enda feminina inslagen. I alla fall
gåendes på gatan, men i skyltfönstren satt det damer som såg ut att heta
"Bratislava", "Agnieschka" eller liknande, i långa banor och bjöd ut
sig. Vi lämnade området gapflabbandes illa kvickt.
17e
Vi tog farväl av Holland och dess obegripliga språk och begav oss mot Bryssel. När vi
kom fram till Bryssels mörka centralstation med våldtäktspotential blev vi informerade
om att det minsann var tågstrejk i Belgien... Eh ja men jippie tänkte vi och gick och
tittade på Manniken Pis. Sedan lyckades vi efter att ha väntat på fel sida av vägen
hitta rätt buss som tog oss till Waterloo. Där mötte Frida Nilsson och Marcus Stigsson
oss, båda gamla Laholmare. Marcus som jobbar på Svenska Kyrkan visade oss våra rum i
samma lokal. Jag ville himlans gärna se HANS rum, så ovetandes om att Prästfrun satt
och pratade i telefon i samma rum som vi befann oss i skriker jag "JAMEN JAAAA JAG
MÅSTE FÅ SE DITT RUUUUM!!". Så var vi inte så väldans poppis längre... Jäjä
vi spenderade inte så mycket tid där i alla fall. Efter att ha gjort oss i ordning stack
vi ut och åt med AuPair-tjejerna från Sverige. Sedan lotsade de oss igenom Waterloos
uteliv som var heeelt okej. Diskodans långt in på småtimmarna och efter att ha lyckats
trycka rätt portkod på ca 1260 försöket smög vi in i vårt "heliga rum" och
somnade gott.
18e
Vi släpade oss ur sängarna ganska så tidigt för nu var det minsann dags att se sig om
i Bryssel. Fast först tvättade vi för första gången på denna resa vilket ur
underkläders synpunkt var en väldig lättnad. Jag och Frida gånger två raglade runt i
city och tittade ännu en gång på saker som kallas sevärt. Lyckades efter att ha åkt
buss lite hit å dit hitta EU-högkvarteret som var en imponerande byggnad. Efter att ha
hamnat mitt i en halvintressant parad, åt vi gott för att sedan bege oss mot Waterloo.
Där visade Frida oss Lejonbeget och bästa stormarknaden. Gårkvällen satte minst sagt
sina spår så kvällen bestod av ett fnissfyllt besök på McDonald's och filmtittande
innan alla satt och somnade. Innan vi gick och lade oss tog vi beslutet att Brügge fick
"vänta tills en annan gång". No more fucking fina byggnader helt enkelt, nu
ville vi söderut!!
19e
Vi tog farväl av Frida och Marcus som varit sååå duktiga värdar och åkte till Paris.
Det visade sig att tåget till Biarritz -vårt tilltänkta resmål som ligger på franska
västkusten- nästan var fullt. Det fanns endast plats i 1a klass. Jäjä inte mycket att
göra åt, vi offrade några kronor extra för att komma vidare. Så de följande 5h satt
vi med 14 business-gubbar i flottaste tågvagnen. Kände väl oss liiite felplacerade med
våra mega ryggsäckar och plastpåsar med kex och bananer. En och annan kostym-gubbe gav
oss också undrande blickar. Vi satt och filosoferade om hur skönt det skulle bli att
komma ner till solen och timmarna gick. När vi började närma oss vårt mål var himlen
nästan svart av regnmål. Väl framme ösregnade det och det visade sig att närmsta
turistbyrå låg en bra bit i väg. Som tur var hade vi en adress till ett hostel som
tillhörde samma kedja som det vi bodde på i Haag. Efter att ha lyckats lokalisera oss
på en karta började vi kämpa oss igenom regnet. Vi hamnade efter att ha gått ner för
en brant backe i ett bostadsområde och blev mer å mer osäkra på att vi var på rätt
väg. Samtidigt började byxorna bli mer å mer genomblöta och väskan kännas
omänskligt tung. DÅ, såg vi den lilla skylten med huset och granen på och vi blev
såååå lyckliga. Ett billigt och fräscht hostel med massor med ungdomar. Vi fick dela
rum med två skatare-tjejer, Lisa och Sara, från Göteborg som var helgoa. De hade bott
där i 10 dagar och stormtrivdes bland alla snygga surfare och trevligt uteliv. Trötta
efter den långa resan somnade vi dock ganska så tidigt.
20e
Vaknade av att solen sken och tog första
bästa buss ner till stranden. Där låg vi och myste med Lisa och Sara + ett gäng
engelskor och amerikanare. Det var så himla skönt att bara ligga där och titta på
vågorna... Med en början till solbränna begav vi oss tillbaka till hostelet och käkade
kvällsmat. Sedan hade vi fest med alla i vår korridor. Jätteskoj, särskilt med tanke
på att alla kom från så olika ställen. Det var folk från Hawaii, Kalifornien,
Australien, eh något land i Afrika, Frankrike, Irland, England och så då lilla Laholm i
Sverige. Vi åkte med en fransk tjej i hennes högst personliga skåpbil som hon inrett
själv ner till stranden där festen fortsatte. När det började bli kyligt satte vi oss
på en Irländsk pub och skrattade till stängningsdags. Så var det dags att bege sig
"hemåt". Alla stuvade in sig i skåpbilen och en vinglig färd började. Alla
hade olika uppfattningar om vilken väg som var bäst att ta. Diskussionen nådde sitt
klimax mitt i en rondell vilket innebar att vi åkte ca 5-6 varv. Alla slickades mot
väggen och det var inte långt ifrån att hela alltet välte. Vi kom lyckligt hem
tillslut i alla fall.
21e
Sega som råttor blev vi utslängda av
städerskan klockan 11.00. Efter att vi lämnat väskorna på stationen spenderade vi en
lugn dag nere vid stranden i "centrum". Imponerades av alla duktiga surfare och
åt mest hela tiden. Vi träffade även på en kille som vi pratat med på puben kvällen
innan. Han kom från USA, var surfare på heltid, ringar i båda bröstvårtorna *aj aj
red anm.* och såg ut som Clark Kent. Han tog kort på allt och alla utom oss, en
besvikelse vi sent kommer komma över :). Det var helt enkelt en lugn dagen-efter som
avslutades med att vi åkte helt ensamma i en vagn till Spanien. Där stannade vi dock
bara i ca 2h innan vi gick på nattåget som skulle ta oss till Portugals huvudstad
Lissabon. Våra reskamrater bestod bl.a. av ett portugisiskt par som tog våra
"sängar" och väckte oss innan solen hunnit gå upp. Hääärligt att träffa
nya människor helt enkelt.
22e
Så var vi då framme i Portugal. Vårt stora problem här var att vi inte hade en jäkla
aning om hur mycket en portugisisk liten peng är värd i svenska kronor mätt. Detta
visade sig även nästan vara omöjligt att ta reda på. Det fanns ingen som kunde hjälpa
oss på stationen, så när vi slängde fram visa-korten till gubben i biljettkassan hade
vi nada uppfattning om vår nattåg biljett till Madrid var dyr eller billig. Likaså var
det med den flintskallige gubben som kom fram till oss erbjudande om hotellrum. En tjej
från Australien sa dock att det verkade billigt och att hon skulle bo där så vi hängde
på å hoppade in i gubbens slitna minibuss. Det tog ca en halvtimme att färdas de 1000m
till hotellet p.g.a. Lissabons förfärliga trafik. Väl framme fick vi p.g.a.
missförstånd dela rum med australienskan som visade sig ha problem med magen dvs hon fes
något förfärligt natten lång. Dagen spenderade vi till stor del på olika banker för
att försöka få reda på växlingskursen. Helt otroligt, alla gav oss värdelösa
siffror. Ett tag kostade vårt hotellrum 7kr för att i nästa stund ha stigit till 2500.
Till slut fick vi hjälp av en dvärg med rätt siffror och allt blev sådär lagom
billigt. Det firades med god middag och vi lyckades med hjälp av vår
charter-fjäsk-svensktalande servitör lokalisera (nästan) världens godaste öl med det
tilltalande namnet Super Bock!
23e
Vi lämnade vårt australien-fis-stinkande rum tidigt för att kunna kolla in Lissabon
ordentligt. Traskade runt i diverse kyrkor med fina krucifix och rosa tak (?). Efter att
ha irrat runt bland massor av smågator i jakten på Lissabons sevärdhet nr 1, en gammal
borg, frågade vi en inhemsk minitant om vägen. Hon pekade och rabblade något
oförståeligt. Vi följde dock hennes beskrivning så gott vi kunde och efter att ha
kommit ut ur en högst privat bakgård lyckades vi hitta rätt. Där i Borgen fanns både
fin utsikt och damtoalett med pissoir. När vi klättrat färdigt begav vi oss nedåt stan
igen och Lissabons enda ordentliga shoppinggata. Där blev vi bl.a. erbjudna hasch fyra
gånger. När vi ätit och varit och handlat i en anti-turist mataffär var det dags att
bege sig mot tågstationen. Det kändes inte jätte tungt att lämna Lissabon. Billigt
-javisst! Men framförallt slitet, otroligt förfallet t.o.m. i city och för mycket
trafik. Visade sig dock att vi för första gången slapp liggvagn, hamnade istället med
två väääldigt amerikanska flickor i en sovvagn. De körde hela grejen med öronproppar
och ögonbindel. Förutom att skryta över hur fulla de varit kvällen innan kunde de
även fisa något djävulskt. Vi trodde ett tag att vi skulle dö av sura äggdoften som
fyllde kupén.
990905
Jaha, börjar äntligen bli färdig med denna sida som känns halvt meningslös redan. Men
om du nu läser detta har jag i alla fall haft någon anledning till att sitta och skriva!
I skrivandets stund börjar jag komma över att det är så tråkigt att bara gå hemma
och känna på livet som arbetslös, okej okej lite jobb på spara har det blivit och på
fredag ska jag t.o.m. med leka matematik- och fysiklärare på Våxtorpsskolan (eeeh?!),
men mesta tiden har ändå tillbringats hemma med Ricki Lake som bästa vän. Så lite
ångest kunde jag gått ha då, men inte nu inte. Varför? Jo för att jag
äääääntligen har lyckats ta ett beslut om framtiden, eh i alla fall den absolut
närmsta tiden. Efter många om och men är det nu bestämt att jag ska tillbringa ca 4a
veckor, med start den 14:e September, på resande fot genom Europa tillsammans med Frida
Påhlsson. Det ska bli sjukt kul och en spännande upplevelse! Här har man alltid varit
bortskämd med planerade charter- och skidresor där man haft gott om fickpengar, och det
skulle jag väl knappast tro att det har så mycket gemensamt med denna resa. Som det ser
ut nu blir första stoppet Amsterdam, sedan bär det av ner genom Belgien, Frankrike,
Spanien, Portugal och så Tyskland på hemvägen, lite Oktoberfest o sånt. Eh typ. Vet ju
inte riktigt, vill inte riktigt bestämma för det är ju lite av charmen med det hela!
Får ju se hur mycket vi hinner och har råd med. Ja tihi tihi det kittlar i magen. Och
som sagt, detta innebär att jag uppskattar att gå hemma på ett helt annat sätt. Det
kommer kännas så konstigt sen, nästan alla åker iväg nu efterhand. Kommer verkligen
sakna mina små gullisar, man har ju levt så nära inpå varandra under så lång tid.
Och så Matajas... Nä usch, inte bli vemodig nu. Jag hade inte klarat av att gå hemma
längre, kryper snart på väggarna. Hur som helst, under denna månad är det lättaste
sättet att nå mig väl på min gamla, gamla e-mail emmasvensson@hotmail.com, för den får jag ju
allt ta o lyckas kolla någon gång under vår turné. Textmeddelanden välkomnas alltid
varmt som ni vet! Eller varför inte kolla denna sida? Med mina magic fingers (euhm pappa)
borde jag kunna hålla den lite uppdaterad. Ja hurra, den skulle ju nästan kunna fylla
en funktion. Inte illa... Håll nu tummarna för oss!
|