14e
Efter att vi lärt oss hela Swissarmy-kniven av en gubbe på Helsingborg-Helsingör färjan "Det där är en kabelskärare" delade jag o Frida nattkupé med ett engelskt par som gav oss lite tuffa tågluffartips om Rom som vi i dåläget inte ens tänkt åka till.

20e
Vaknade av att solen sken och tog första bästa buss ner till stranden. Där låg vi och myste med Lisa och Sara + ett gäng engelskor och amerikanare. Det var så himla skönt att bara ligga där och titta på vågorna... Med en början till solbränna begav vi oss tillbaka till hostelet och käkade kvällsmat. Sedan hade vi fest med alla i vår korridor. Jätteskoj, särskilt med tanke på att alla kom från så olika ställen. Det var folk från Hawaii, Kalifornien, Australien, eh något land i Afrika, Frankrike, Irland, England och så då lilla Laholm i Sverige. Vi åkte med en fransk tjej i hennes högst personliga skåpbil som hon inrett själv ner till stranden där festen fortsatte. När det började bli kyligt satte vi oss på en Irländsk pub och skrattade till stängningsdags. Så var det dags att bege sig "hemåt". Alla stuvade in sig i skåpbilen och en vinglig färd började. Alla hade olika uppfattningar om vilken väg som var bäst att ta. Diskussionen nådde sitt klimax mitt i en rondell vilket innebar att vi åkte ca 5-6 varv. Alla slickades mot väggen och det var inte långt ifrån att hela alltet välte. Vi kom lyckligt hem tillslut i alla fall.

21e
Sega som råttor blev vi utslängda av städerskan klockan 11.00. Efter att vi lämnat väskorna på stationen spenderade vi en lugn dag nere vid stranden i "centrum". Imponerades av alla duktiga surfare och åt mest hela tiden. Vi träffade även på en kille som vi pratat med på puben kvällen innan. Han kom från USA, var surfare på heltid, ringar i båda bröstvårtorna *aj aj red anm.* och såg ut som Clark Kent. Han tog kort på allt och alla utom oss, en besvikelse vi sent kommer komma över :). Det var helt enkelt en lugn dagen-efter som avslutades med att vi åkte helt ensamma i en vagn till Spanien. Där stannade vi dock bara i ca 2h innan vi gick på nattåget som skulle ta oss till Portugals huvudstad Lissabon. Våra reskamrater bestod bl.a. av ett portugisiskt par som tog våra "sängar" och väckte oss innan solen hunnit gå upp. Hääärligt att träffa nya människor helt enkelt.

22e
Så var vi då framme i Portugal. Vårt stora problem här var att vi inte hade en jäkla aning om hur mycket en portugisisk liten peng är värd i svenska kronor mätt. Detta visade sig även nästan vara omöjligt att ta reda på. Det fanns ingen som kunde hjälpa oss på stationen, så när vi slängde fram visa-korten till gubben i biljettkassan hade vi nada uppfattning om vår nattåg biljett till Madrid var dyr eller billig. Likaså var det med den flintskallige gubben som kom fram till oss erbjudande om hotellrum. En tjej från Australien sa dock att det verkade billigt och att hon skulle bo där så vi hängde på å hoppade in i gubbens slitna minibuss. Det tog ca en halvtimme att färdas de 1000m till hotellet p.g.a. Lissabons förfärliga trafik. Väl framme fick vi p.g.a. missförstånd dela rum med australienskan som visade sig ha problem med magen dvs hon fes något förfärligt natten lång. Dagen spenderade vi till stor del på olika banker för att försöka få reda på växlingskursen. Helt otroligt, alla gav oss värdelösa siffror. Ett tag kostade vårt hotellrum 7kr för att i nästa stund ha stigit till 2500. Till slut fick vi hjälp av en dvärg med rätt siffror och allt blev sådär lagom billigt. Det firades med god middag och vi lyckades med hjälp av vår charter-fjäsk-svensktalande servitör lokalisera (nästan) världens godaste öl med det tilltalande namnet Super Bock!

23e
Vi lämnade vårt australien-fis-stinkande rum tidigt för att kunna kolla in Lissabon ordentligt. Traskade runt i diverse kyrkor med fina krucifix och rosa tak (?). Efter att ha irrat runt bland massor av smågator i jakten på Lissabons sevärdhet nr 1, en gammal borg, frågade vi en inhemsk minitant om vägen. Hon pekade och rabblade något oförståeligt. Vi följde dock hennes beskrivning så gott vi kunde och efter att ha kommit ut ur en högst privat bakgård lyckades vi hitta rätt. Där i Borgen fanns både fin utsikt och damtoalett med pissoir. När vi klättrat färdigt begav vi oss nedåt stan igen och Lissabons enda ordentliga shoppinggata. Där blev vi bl.a. erbjudna hasch fyra gånger. När vi ätit och varit och handlat i en anti-turist mataffär var det dags att bege sig mot tågstationen. Det kändes inte jätte tungt att lämna Lissabon. Billigt -javisst! Men framförallt slitet, otroligt förfallet t.o.m. i city och för mycket trafik. Visade sig dock att vi för första gången slapp liggvagn, hamnade istället med två väääldigt amerikanska flickor i en sovvagn. De körde hela grejen med öronproppar och ögonbindel. Förutom att skryta över hur fulla de varit kvällen innan kunde de även fisa något djävulskt. Vi trodde ett tag att vi skulle dö av sura äggdoften som fyllde kupén.

990905
Jaha, börjar äntligen bli färdig med denna sida som känns halvt meningslös redan. Men om du nu läser detta har jag i alla fall haft någon anledning till att sitta och skriva! I skrivandets stund börjar jag komma över att det är så tråkigt att bara gå hemma och känna på livet som arbetslös, okej okej lite jobb på spara har det blivit och på fredag ska jag t.o.m. med leka matematik- och fysiklärare på Våxtorpsskolan (eeeh?!), men mesta tiden har ändå tillbringats hemma med Ricki Lake som bästa vän. Så lite ångest kunde jag gått ha då, men inte nu inte. Varför? Jo för att jag äääääntligen har lyckats ta ett beslut om framtiden, eh i alla fall den absolut närmsta tiden. Efter många om och men är det nu bestämt att jag ska tillbringa ca 4a veckor, med start den 14:e September, på resande fot genom Europa tillsammans med Frida Påhlsson. Det ska bli sjukt kul och en spännande upplevelse! Här har man alltid varit bortskämd med planerade charter- och skidresor där man haft gott om fickpengar, och det skulle jag väl knappast tro att det har så mycket gemensamt med denna resa. Som det ser ut nu blir första stoppet Amsterdam, sedan bär det av ner genom Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal och så Tyskland på hemvägen, lite Oktoberfest o sånt. Eh typ. Vet ju inte riktigt, vill inte riktigt bestämma för det är ju lite av charmen med det hela! Får ju se hur mycket vi hinner och har råd med. Ja tihi tihi det kittlar i magen. Och som sagt, detta innebär att jag uppskattar att gå hemma på ett helt annat sätt. Det kommer kännas så konstigt sen, nästan alla åker iväg nu efterhand. Kommer verkligen sakna mina små gullisar, man har ju levt så nära inpå varandra under så lång tid. Och så Matajas... Nä usch, inte bli vemodig nu. Jag hade inte klarat av att gå hemma längre, kryper snart på väggarna. Hur som helst, under denna månad är det lättaste sättet att nå mig väl på min gamla, gamla e-mail emmasvensson@hotmail.com, för den får jag ju allt ta o lyckas kolla någon gång under vår turné. Textmeddelanden välkomnas alltid varmt som ni vet! Eller varför inte kolla denna sida? Med mina magic fingers (euhm pappa) borde jag kunna hålla den lite uppdaterad. Ja hurra, den skulle ju nästan kunna fylla en funktion. Inte illa... Håll nu tummarna för oss!