Lina Johansson
Här har vi Partyprinsessan som varken går av för hackor eller vill sova i solariesängen. Rolig som få, bra på att hångla *hrm host* och med ett sjuhelvetes temprament. När Lina inte bråkar med sin mamma eller bror är hon hos hästen, eller på spara, eller kanske hos pappa eller hos Jocke eller... Med andra ord; Lina är en av de människor som man nästan aldrig får tag i. Nu har i och för sig tösabiten skaffat sig en mobiltelefon, men orkar aldrig ladda kortet så svarar hon inte är det lönlöst att rabbla kvällens planer på telefonsvararen. Att ringa hem till henne är minst lika poänglöst eftersom hennes coole bror bokstavligen bor på internet. Detta innebär att meningen "Va, ska vi gör det ikväll, ska vi åka NU? Det visste inte jag" skulle kunna ses som ett citat av Lina. Men det brukar ordna sig till slut. Med tanke på allt Lina har i görningen är det hela inte så konstigt att det blir körit ibland. Jag säger bara hästen. Minolta. Offret. Varför kan inte den pållen hålla sig frisk och kry?! Fattar den inte att Lina var tvungen att göra sina fysikläxor om kvällarna och vara bakfull på söndagsmornarna? Då kan man ju för helvete inte gå och få kolik hela tiden?! Jag säger bara McFeast C:o. Nädå, den är fin... och STOR. Har varit med i stallet en gång och blev då jagad av en jätte häst. Eh tja nästan, den gick snällt emot mig som klarade stå still i ca 4s innan jag trippade in i en box (?!) och sade "jag är en häst... hoho". För att bl.a. ha råd med detta fyrbenta matmonster går Lina varje lördag upp vid fyra och kör ut frallor. Det finns många intressanta stories från dessa små rattfylle-turer efter vilda fredagar, typ lite kjeeek i fontänen utanför bageriet o sånt. Lina är även min Ica spara i bå-å-å-å-åstad själsfränd. Vi har tillsammans diskuterat PLU koder, förklarat att rabatten står längst ner på kvittot, gissat priser på varor utan prislapp och suckat åt sura kärringar som inte förstår skånska hela sommaren lång. Lina är ruggit farlig att ha med i baren, då blir det sannerligen en hård kväll som resulterar i samkväm med Pumbo hela dagen efter. Hon är även en uppfinningsrik person som pysslar ihop små askar till hårklämmor, börjar med specialarbete 36h innan det ska vara inlämnat och lyckas få MVG, hittar på skojsiga frisyrer till sina väninnor och kommer på att man kan ta deo i håret om man har tjuvrökt. Lina skriver meterlånga listor där hon i detalj planerar sin dag och en stor punkt på denna lista tilldelas Jocke alias Tommy Lee. Han skulle bara veta att hon är pappa till tre Null-barn tillsammans med Becka... 

Frida Runesson
Allas våran trogna röst och tröst i natten. Är man ledsen eller upprörd är det bara att slå en pling till jourhavande kompis på Valgränd som lyssnar snällt eller kanske t.o.m. tar heffie-mobilen och tar med en till pastavagnen för lite uppiggande samkväm. I denna trevliga tjänst ingår även att man får grymma party frisyrer så ofta Frida orkar. Jojo ett äckligt gummiband, några hårklämmor och ett betongsprey är allt som behövs, sedan skapas det induviduella kreationer i ett jihuu. Samma var det med det obligatoriska kladdandet i gymnasie-filofaxerna. När en annan typ föröskte skriva "studentfest" med lite roliga färger, ritade Frida halva händelseförloppet i rätt perspektiv och med djup i bilden. Frida kunde t.o.m. få sinnessjuka cp fysik anteckningar att se ut som inbjudningar till världens party på Nyårsafton-99... Min och Fridas relation började på högstadiet då vi tillsammans åkte på att ha Björn [uttalas Bjooouuuurn) 9h i veckan, som klassförståndare med andra ord. Ibörjan var väl det väl lite si och så med vår vänskap, aldrig direkt ovänner men inte heller bästisar kanske. Båda ville ha rätt och veta bäst, och jag vet att jag själv var extremt oresonlig på detta plan (jasså redan då, tänker många väl nu). Lite pubertal betyghets oss emellan kunde man väl ana i början och jag ler fortfarande när jag tänker på att jag hade bättre än Frida på ett fysikprov (jojo man får glädjas åt det lilla). Frida är jäkligt duktig på att studera och har mycket mellan öronen helt enkelt. Efter den oförglömliga skolresan i åttan blev dock saker o ting bara mer och mer intressanta vad det gällde Frida och från och med att vi var på Ungdomsriksdag ihop ser jag Frida som en av mina absolut bästa vänner. Genom att vi tillsammans störde oss något fruktansvärt på några av de andra deltagarna -och då syftar jag faktiskt inte på Rhutger som runkade i sin sovsäck- umgicks vi på heltid och fann varandra helt enkelt *haleluja*. Vi visade vår nyfunna kärlek bland annat genom att vi tillsammans snickrade ihop två riktigt snygga hyllor på slöjden och lagade mat så pass bra ihop så att jag lyckades höja mig i Hemkunskap (Frida hade redan från början högsta betyg...ju). Nu på gymnasiet har vi kämpat med Cambridge Certifikatet ihop vilket innebar många goda skratt åt sjuka dialoger om utomjordingar och inte minst åt andra blåa ufon som deltog i vår grupp. Skulle även vilja ta tillfället i akt och tacka Frida för all hjälp en viss hård sommarkväll i Båstad för några år sedan. Jag vet att jag var besvärlig som inte ville sätta på mig tjocktröjan och jag var väl lite väl kjeeekig kanske. Frida ska ha ett stort tack för att hon "gav mig" Bodil, höll reda på min mobiltelefon och hrm host eh "lekte" med mig natten lång o sånt. Frida är en hyvens och duktig flicka med en massa djävlar anamma i, hon kommer att gå långt. Först och främst till London och sedan ända till Uppsala..!

Frida Emma Margareta Påhlsson
Här har vi jordgubben som vet hur livet ska levas, pojkarna ska tas och steken ska tillagas. Frida är vår lilla husmor som inte har några problem att leva in i rollen som "Hot mama". Mitt första minne av Frida är att hon var tjejen från Vallbergaskolan som lade sig i striden om läckerbitarna på Mellanstadiediskot "Lagagården". Och med framgång dessutom, förfärligt. Men efter att vi hamnat i samma grupp á la golfträning fick jag snabbt en ny uppfattning. Den hånglande blondinen visade sig vara minst lika häftig som hennes snelugg. Man kan väl säga att både jag och Frida var någorlunda dittvingade av våra golf-freakar till pappor, så vi snackade mest skit och förundrades över hur djävla korkad vår golftränare Tina var. Sedan när "barnen från landet" fick börja skolan inne i stan *höhö*, dvs på högstadiet, så blev det mer och mer kontakt med "Pålle". Vi faxade som galningar till varandra varje dag. Faxen innehöll  planer inför helgen, skvaller om våra pojkvänner, fula hela och halva blommor och avslutades med 62139610460+9 kramar. Sedan tutade vi lite (observera lite) trumpet ihop och har fortsatt med det t.o.m. i våras. Det var även hemma hos Frida som de numer legendariska tjejträffarna ägde rum; Hela gänget samlades och om några killar var med på kvällen räknade vi minuterna tills de åkte hem. Då tjuvröktes det, nallades två klunkar var i barskåpet (hemlighölls med hjälp att vi hällde på vatten o karamellfärg. IQ = kalaspuff) och fnittrades hejdlöst. Vi tryckte in oss i Fridas mamma o pappas sovrum -nån stackare fick sova i solariesängen- och pratade natten lång. Mycket pojkar och mycket pojk-relaterade upplevelser blev det. Sedan var det alltid nån djävel som skulle upp tidigt nästa dag, hårt. Jag är evigt tacksam för dessa kvällar, Frida! Lika tacksam som jag är över alla gånger Golf Rödluvan har tagit oss till the Båten i Båstad! Något jag inte är lika tacksam över är Fridas "alla husdjur" (två-nio stycken, beror på kattens sexliv och trafiken). Zita (må hon vila i frid) var en jättelik schäfer som dock var snäll, jag vågade nästan klappa den. Zitas efterträdare heter Essie och är en liten rultig sak med jättelik svans som hon piskar en med. Hrm intressant varelse. Sedan har vi kattdjäveln som sket på finmattan. Detta upptäcktes genom att jag och Johnsson gladeligen trampade i geggamojan... Men som Forrest Gump skulle ha uttryckt det; Shit happens! Frida har även de senastee 4a åren varit "gift" med Pelle (förrutom vissa snestegs-perioder då Frida inte tänkte riktigt klart, eller hur man nu ska uttrycka det.), fast nu i höst var det nästan dags att säga adjö och taco för nu leker Pelle krig i Göteborg på heltid *snyft snyft*.

Rebecka Karlsson
Galningen från Vallberga, kort sagt. Men en helskön sådan. Becka lärde jag känna genom Frida Påhlsson till en början, men jag får erkänna att det tog ett tag innan jag fick grepp om hennes rätta jag. Första intrycken av Becka var att hon var en pojk-flicka som var jäkligt bra på att poppa popcorn på tjejträffarna. Men sedan tog Becka sin lilla moped och pluttrade hem. End of story. Becka blev för mig den lilla söta blonda som inte sa så mycket, en snäll liten flicka helt enkelt. BIIIP BOPP BOPP BOPP BOPP! Wrong answer! Mer o mer kom Beckas rätta jag fram, och visst lite Emil i Lönneberga-fasoner hade jag väl anat, men att det inkluderade vågade hångelhistorier och Björnebrygds öl i långa banor... jag jublade! Jojo framåt helgen förvandlas tösabiten till ett partyodjur som sannerligen vet hur tequilan ska slukas. Förutom detta visade det sig att Becka har klara talanger som novellförfattare. Den som inte blir lite mörkrädd efter att ha läst dem är nog inte riktigt klok i huvudet och man ser lite annorlunda på personerna i ens omgivning som helt ofrivilligt har blivit meddragna i storyn. Becka och jag är sedan studentkvällen även gambler-partners. Jojo vi intog BlackJack-bordet och hade i alla fall till en början rejäl nybörjartur samtidigt som vi satt o sög på våra sugrörs-drinkar. Låg ordentligt på plus ett tag, men ack nej vi kunde inte sluta för vi skulle minsann få ihop till en shot till..? Det hela slutade med att studentmössan hamnade på sne, min kofta försvann för evigt och det inte blev en endaste shot. Hårt nederlag. Det har blivit många utekvällar sedan dess men man kan väl säga att vi har lagt vår spelarkarriär på is för tillfället. Kanske för att Becka antingen har varit för full eller för nykter, brukar vara det ena eller det andra lixom, typ köra eller välta ut främlingas tequila med kommentaren "det gör inget". Men det kanske inte är så konstigt när man jobbar mycket -man kan ju inte gärna vara bakfull när man kör tidningar till halva Halland- och är förkyld ständigt och jämt. Då får det ju bli lite "nu djävlar" när man väl kommer ut. Hur som helst, Becka är inte den alkolist som det kanske låter som just nu. Nä jag menar vem som helst kan ju ligga och spy till klockan sex dagen efter man har varit på disko-16 fastän man är typ 19... Jäjä, det jag försöker få fram är att Becka är hyvens -trots vissa snedsteg på Madison's som jag ALDRIG kommer förlåta henne för. Hur kunde du Becka? Bluäää Pumbo flyttar upp i näsan så fort jag tänker på det- och en bra mamma till null-barnen. Puss på dig från både mig och invalidooooo.

Maria Ohlsson
Den enda tjej jag vet som har tagit sitt tvärflöjtsspelade på kommunala musikskolan på fullt allvar i ungefär nio år... Trots att jag och Mia typ bor i samma bostadsområde dröjde nästan till Högstadiet innan vi började umgås regelbundet. Anledningen var till en början att hon tillsammans med Frida Runesson gick på Mellby skola =tre gula hus mitt ute i en åker. Vi var och hälsade på dem någon gång och blev skit avundsjuka för att de kunde leka "häst" så bra. De hade liksom riktigt hö och sånt. Sedan efter att vi hade ätit äpplekaka åkte vi hem och träffade inte dem mer förrän de började i Lahom i årskurs 4a. De gick i "C". Haaallau, plugghästarna som hade Arne lixom. När vi hade blandad matte satt jag och Mia brevid varandra och hade det trevligt... i alla fall de första 5 minuterna innan vi började räkna. Då djävlar gällde det att vara färdig först, slänga upp armen och skrika KLAR! Ujujuj, hyfsad press. Och så började vi då högstadiet. Mia gled runt i sin tuffa gröna polo och fleace-väst *graaauuur*, var bäst i världen på språk, såg ascool ut när hon tog ett bloss iklädd sin bruna moccajacka och ungefär varannan kille på skolan var kär i henne. Men det viktigtaste för Mia var att få gå på Strandhotellet-15. Vi hade lika cp föräldrar som inte lät oss gå förren andra gången på sommarlovet efter 7an. Heeellooo? Men sedan blev det klackarna i taket i alla fall. När det var dags för gymnasiet var det bara jag och Mia i gänget som inte hamnade i Naturklassen (Ekonom-Mia och teknist-Emma). Mia är även min Polen-bästis. Vi har tillsammans besökt detta flåttiga, gråa land som badar i vodka och har folkdansare som garanterat är 53 åriga gubbar som är transvestiter på heltid, mer eller mindre frivilligt fyra gånger under vår gymnasietid. Ett fint minne från dessa resor är när vi skulle köpa vad vi trodde var ett paket typiska Polski-cigarettski. Men Babuschskan i kiosken skrattade ihjäl sig och vi fattade ingenting. Vår kära polack-"kompis" Agata förklarade att det var något billigt skit som bara alkolister och utslagna rökte eftersom de var skitbilliga. Götte, som Mia själv skulle uttryckt det. Vi har även haft våra Nore Norold-kvällar tillsammans, kollat porrfilms-gala (eehh...) och haft baywatch-träffar. Utan Mias syster Linda hade Mia slarvat bort eller glömt sig själv nånstans och utan hennes dumhuvud till hund hade jag kommit o hälsat på henne mycket oftare. Det bör tilläggas att Mia är halvt bortlovad till Bias som går runt och kallar sig själv för Böse och är en hejare på slick-i-örat! Slutligen tyckar jag att vi tillägnar Mia en tyst minut för att hon nästan har jobbat ihjäl sommaren och INTE MINST för alla kvällar hon stått utanför disko med 18 årsgräns summer of 98...

Linda Larsson
Här har vi motorcykelbruden från förorten som dricker sprit. Eller typ taro-tjejen från Genevad som dricker Martini som vin i alla fall. Det är inte lätt att inte komma från city har Linda fått erfara nu sedan hon blivit en fast medlem i "fittstimm i LA". T.ex. åker ens föräldrar på att hämta ungefär varenda gång man ska våldgästa Frida P's båt och sedan roa sig vidare i Båstad. Fast man får ju se positivt på det hela, hennes kära mamma t.ex. fick hålla i en hel-tur från just Båstad till Laholm i slutet av sommaren. Jojo ligga i 30 km/h hela vägen för att vissa passagerare -hosthostharkellinajohnssonhosthost- skulle kunna fokusera *eh* och stanna lite då och då på speciellt utvalda platser, som t.ex. mitt ute in the middle of nowhere i mörkare än mörkt. Spännande värre. Vi andra får vara tacksamma för att personen i fråga behagade slå i huvudet i dörrkarmen lite då och då så att vi fick skratta till ibland. Något som inte var fullt lika lustigt var när jag och Linda under en av våra Polen-resor fick bo mitt ute i buschen typ fyra mil från närmsta svensk. Jag har nog aldrig varit så glad över att se Linda som första kvällen då hon kom in på mitt polackrum och det gick upp för oss att vi i alla fall delade samma öde och inte var ensammast i världen. Att "våra" polacker typ kunde två ord engelska och kanske 30 ord tyska gjorde ju inte saken bättre. Det gjorde därimot de billiga drinkarna och det blev många spännande hemfärder med Lindas polack-bror med mördarpotential. Ofta föregicks dessa hemfärder av livliga diskussioner; oss vs polski, angående tidpunkt för just hemfärd. Jojo svenskarna är ett trevligt folk, "men vi vill för helvete inte hem sååå tidigt, skiter väl i att ni ska till skolan i morgon". Efter denna polski-reski fick man mer och mer kontakt med Linda och efter Kos-resan var hon sannerligen en invigd, trots vissa oroväckande uttal om könssjukdomar som spred sig via pussar? Jag och Linda har ett speciellt förhållande via våra tyska lektioner då vi satt längst bak i klassrummet, kollade på Kos-kort, snackade skit om Klas och inte fattade någonting i typ ett år (jäääjäää coolt) för att sedan ta oss i alla fall lite i kragen och försöka göra någonting duktigt varje lektion. Just nu roar det lilla livet sig med att springa runt med hästar -jojo Linda är djurtokig och en av dem som blir arg när vi andra skrattar rått åt att Frida P's syster backade över deras hund- hela dagarna och hon har även små trevliga träffar med stengamle Erik ibland. Men en dag när Linda blir stor ska hon bli djurskötare och baronessa precis som hennes moster om allt går vägen. Å det måste det bara göra när man har så låååånga ben, graaurrr!